Väsby Kungsgårds historia

På 1500-talet var silvergruvan vid Salberget mycket stor. Den gav rikligt med silver, så Sveriges kung, Gustav Vasa, var av naturliga skäl mycket intresserad av ”Riksens klenodium”, som han kallade gruvan.
I Väsby by fanns Väsby gård, en stor och präktig bondgård. Den ansåg Gustav Vasa vara lämplig till kungsgård där han kunde ta in vid sina inspektioner och den låg nära gruvan.
Hur många gånger han besökte kungsgården och Salberget vet man dock inte. Till kungsgården lades tre byar, Ekeby, Bråsta och Väsby.
Under hans sons, Karl IX, regeringstid började det gå allt sämre med gruvan, mycket beroende på dålig skötsel.

En gruva drar till sig människor av alla de slag, både bra och dåliga, och gruvbyn höll helt enkelt på att bli överbefolkad. Krogar fanns i alla kvarter och det levdes om ordentligt kan man förmoda.
Karl IX insåg att något måste göras för att få gruvan mer lönsam igen. Han började planera för ett större och bättre samhälle. Han hade också planer på att bygga ett myntverk vid Väsby kungsgård för att slippa frakta silvret till Stockholm, men det rann ut i sanden, men marken där myntverket skulle uppföras kallas än idag för mynttomten.

Det blev Gustav II Adolf, son till Karl IX, som fullföljde planerna på ett bättre samhälle. Han lämnade helt enkelt över all jord som tillhörde kungsgården till Salberget för att ge möjlighet att bygga på slätten, uppe vid gruvan fanns det inte utrymme för mer byggande. Byborna knorrade när de fick befallning att flytta ner på slätten och bygga sina hus, de trivdes uppe i sin gruvby  med trängsel och lort, och nära till arbetet. Men när kungen befaller är det bara att lyda. Sakteliga började ett litet samhälle växa fram och 1624 blev Sala stad, mycket tack vare Gustav II Adolf.G II Adolf

Kungen hade inte bara gruvan och gruvbyn att bekymra sig över. Han var enligt sägnen mycket förälskad i en hovdam, Ebba Brahe. Detta sågs dock inte med blida ögon av drottningmodern som ville skilja de tu. Ebba ansågs inte lämplig att bli Sveriges drottning, Gustav skulle gifta sig med en tysk prinsessa. Maria Eleonora av Brandenburg blev hans hustru och de fick dottern Kristina. Men unga och kära som de var ordnade de på alla vis för att få träffas, bl.a. på Väsby kungsgård.

Bakom Strå kalkbruk finns en skogsbacke, Ebba Brahes backe, där det sägs att de unga hade sina hemliga möten. Det finns också en allé kallad ”Suckarnas allé, där Gustav Adolf gick och suckade efter sin Ebba. Ebba gifte sig sedermera med Jacob de la Gardie, Läckö slott, och fick 14 barn varav 7 dog i unga år. Paret var en tid bosatta på Svanå herrgård. Ett bevis på att lite sanning finns i Gustavs och Ebbas kärlekssaga är en kopia av ett brev som Gustav Adolf suttit på Väsby och skrivit till sin käresta. Det hänger nu inramat i hallen på Väsby kungsgård under porträttet av Ebba.

Kungsgården blev i framtiden säte för gruvfogdar. Även landshövdingen över Väsby län bodde en tid på kungsgården. Från september 1710 till maj 1711 bodde hovet på Väsby och i Sala p.g.a. pesten i Stockholm.
1715 revs kungsgårdens mangårdsbyggnad och det byggdes upp ett nytt lika stort hus på de gamla källarna, 60 alnar eller 36 m långt.
1717 var bygget klart men redan efter 13 år utbröt en våldsam brand på gården och allt förstördes.
Det tog sex år innan ork och pengar fanns för att bygga ett nytt hus. Den nya kungsgården stod klar 1737 och den här gången byggde man ett betydligt mindre hus men fortfarande på de gamla källarna från 1500-talet. Huset byggdes av trä och putsades på 1800-talet.

Bergshauptmännen bodde på Väsby fram till slutet av 1880-talet, sedan blev det privatbostäder. 1887 avslutades den statliga brytningen i gruvan och den övergick i privat ägo. 1908 tog brytningen slut.

1906 kom Trängkåren, T5, till Sala och då fick kungsgården bli bostäder åt underofficerare efter att man gjort om huset till fyra lägenheter samt en utbyggnad. Redan 1927 försvann T5 från Sala och Salberga mentalsjukhus övertog kasernerna och kungsgården fick bli bostäder åt vårdpersonalen.
2006 byggdes Salberga om till Sveriges största fängelse, Salberga kriminalvårdsanstalt.
På 1930-talet utdömdes kungsgården som bostad, den var då mycket nersliten.