Malmförädlingen

Malmförädlingen

Skrädning/Sovring – Bokning – Vaskning – Rostning

Anriknings-/ förädlingsprocesserna utvecklades löpande vid gruvan och hyttan från 1300- till 1800-talet. Under 1800-talet infördes modernare krossning, malning och lakning. Nedan beskrivs huvudprocesstegen fram till mitt 1800-tal.
Efter att berget tillmakats, brutits, transporterats, så förädlades malmen inför smältning ovanjord som beskrivs schematiskt nedan;

1
Skrädning/Sovring
(Gruvan)
Krossning för hand med skrädhammare (till ungefär ett hönsäggs storlek), samt sortering i olika kvaliteter.
Utfördes utomhus och senare i skrädhus. Renaste malmen ”stuff” gick direkt till smältning i hyttan. Övriga kvaliteter gick till bokning och vaskning, detta sköttes av skrädare med hjälp av kvinnor och gossar.”
Kasserat berg kastades på gruvans varphögar.

2
Bokning
Krossning och ”malning” till pulver (slig), skedde i vattendrivna bokverk med stålskodda stampar.

3
Vaskning
(Hyttan)
Separering av mineraler över lutande vattenbegjutna vask-tråg. De tyngre silver- och blymalmerna sjönk och fastnade i dukar som täckte trågens botten, medan grå-berget spolades bort med vattnet.
Vaskningen och omvaskning utfördes i ett flertal steg, allt beroende av malmernas olika kvaliteter.

4
Rostning
(Hyttan)
Koncentratet från vaskningen upphettades med ved (ofta halvbrunna ”knösar” från tillmakningen).

Vid rostningen drevs arsenik och svavel ur sligen.  ”Jaga ut oarter”.

Den svavelrika röken var en av de mera påtagliga inslagen i miljön. Röken ansågs till och med kunna hindra smittspridning i tider av pestepidemier. Under pesten 1710 bodde hovet i Sala, just för att staden betraktades som sund tack vare röken.
För hyttarbetarna var den stickande giftiga röken dock mycket kännbar.